Äntligen!

Är Kenneth hemma:) Känns otroligt skönt! När Kenneth var på väg hem i går så berättade jag det för Nano. "Kommer Pappa" Ni skulle ha sett hans öron, dom stod rakt upp! Ögonen glänste och man kunde riktigt se att han tänkte, "va, va va, e de sant!!!!!" Jag sa det en gång till, till honom. Han sprang bort till dörren och satte sig jätte fint! Sen satt han där tills Kenneth kom hem. Haha, otroligt sött!

Ohh, de va så skönt att se honom igen. 10 dagar är otroligt mycket, man tror inte de är något speciellt med tio dagar. Tio dagar brukar liksom gå fort. Men inte nu. De längsta vi hade varit ifrån varandra tidigare är 5 dygn, när Kenneth var i NY. DET var hemskt, men detta var värre. Så nu är det verkligen skönt att allting kan återgå till det vanliga, och jag kanske kan sova bättre och få tillbaka min sängrytm.

Jag är sjukt kass på att sova själv, har alltid varit. Är fortfarande mörkrädd för det första, det kommer nog aldrig gå över. Så om jag är ensam hemma vågar jag inte ha det helt släckt när jag ska sova, vilket resulterar i att lampan i hallen får vara tänd. Sen ligger jag och försöker somna, så kanske man hör något ljud. Jag blir alltså helt skräckslagen! Vad kan det vara? Kylen? Tvn? Inbrott? Inbrott i butiken?! Och det värsta av allt förstås, nått övernaturligt. Vilket jag självklart tror på och är väldigt intresserad av, men samtidigt skulle jag förstås tappa psyket och förmodligen dö på kuppen om jag någonsin "såg" något riktigt övernaturligt. I alla fall, så ligger jag och tänker på dom sakerna och kommer nästan alltid fram till att det finns INGEN logisk förklaring till det ljudet, vilket det säker ALLTID är egentligen, bara det att jag är så uppskakad att jag får inte fram någon. Då börjar jag tänka "vad vill dom". Sen är det kört. Haj och goodbye sömnen! Man somnar väl när det börjar ljusna ute och man tänker nu är spökena borta! Sen upp någon timme efter och jobba. Så ni kan förstå att jag är glad att Kenneth är hemma, för på något sätt är jag inte rädd att det ska hända nått då.


I dag jobbar man första halvan av dagen bara, det ska tydligen komma någon tjej som heter Helena och arbetsträna. Kul? Här är liksom inte speciellt mycket att göra, förutom nu när vi har rea. Annars vet jag inte alls vad jag ska ge henne för uppgifter, jag kommer liksom inte på några till mig själv när jag är ensam här och inte har några kunder.


I kväll ska Kenneth fixa lite grejer. Vi ska ha en romantisk middag med levande ljus:) Efteråt ska vi se film som Kenneth har valt ut, som jag tydligen ska tycka om! Ska bli intressant att se om han väljer en film jag faktiskt vill se. Sen blir de väl lite gott på kvällen och massor med mys. Måste ta igen dessa 10 dagarna.


Det är verkligen helt fantastiskt. Nu har vi snart varit tillsammans 1 år, och jag har inte tröttnat ett dugg alls. Jag brukar vara rätt snabb på att tröttna. Har alltid gjort det tidigare. Men inte nu. Inte det minsta. Inte alls. :)

Mina fina pojkar som gör mig lycklig!



Ciao

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback