Vet inte riktigt hur jag ska börja.. Kan börja med att säga att jag har äntligen skaffat en personlig blogg. Där jag kan skriva av mig, och skriva allting jag behöver få ut. Som jag inte kan prata med andra om.

Kan dessutom skriva att läget är rent förjävligt i mitt liv. Jag har blivit sårad som aldrig förr. Tänker inte gå in på det så mycket här på bloggen. Men jag är ledsen. Riktigt ledsen. Trodde aldrig att jag skulle bli behandlad så illa som jag har blivit. Jag förtjänar bättre. Mycket bättre. Säger inte att jag är perfekt för jag är långt ifrån perfekt. Men jag förtjänar ärlighet. Jag förtjänar att bli uppskattad. Jag förtjänar att skratta och le. Jag förtjänar att känna mig trygg utan att behöva kolla över axeln hela tiden. Men mest av allt så förtjänar jag att bli behandlad som en människa.

Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Eller hur jag ska hantera detta. Jag är helt clueless. Jag är trött, på allt.

Hur ska man kunna gå vidare från nått sånt här? Hur ska man kunna lappa ihopa nått sånt här...

Nä.. Jobb nu, och kvällsjobb i kväll. Antar att det är ganska bra att hålla tankarna sysselsatta.

Tack Camilla min älskade vän för i går. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dig. Hur dåligt jag än mår, vad som än har hänt så får du mig alltid att må lite bättre. :)

Skriver nog inte på ett tag nu. Så ha d gutt.

- You burn me with your lies. You´ve taken all away. I´ve seen it all and its never enough. Take me away, I´ve got nothing left to say. Please take me away...