Ja. Rubriken säger väl det mesta. Känns som om jag är levande död. På dagarna går jag omkring i en stor jävla dimma, och hittar inte ut. På kvällarna känns det som jag kvävs, sakta men säkert. Vet inte vart jag ska bli av, vet inte vad jag ska göra. Jag hatar när man mår såhär, för det känns precis som att det inte finns något att göra för att fixa det. Jag vill bara somna om såfort jag slår upp ögonen. Så fort jag går upp ur sängen så vill jag bara trilla ihop.


Jag vet att det är Sensation snart, och självklart ser jag fram emot det. (Fast jag känner såhär). Men sensation är nog det ända jag ser fram emot detta året. Efter sensation vad händer då, förmodligen kommer jag falla i ännu djupare "koma" för att allt blir plötsligt ännu mer tråkigt än det är för tillfället.

Orkar inte laga mat liksom, är inte sugen på nått gott. Orkar egentligen inte gå ut med Nano, men självklart gör jag det ändå. Orkar inte ens ligga och kolla film. This sucks.


Nä sluta klaga Victoria, pull your self together. Haha.