Jag har absolut inget att göra...
Här är helt dött på jobb, har haft typ 10 kunder..
Finns inget att göra..
Jag borde egentligen skylta om, men jag orkar
inte plocka undan julgrejerna och sen tänka ut vad jag
ska sätta upp där i stället.
Nej nej..
Sitter fortfarande o tänker på livet, och meningen med allt.
Måste man gå igenom allt? Finns de inte vissa grejer man
kan slippa?
Jag brukar försöka lära mig av andras missag, för att förebygga
mina egna..Men de slutar alltid med att jag gör andra sorters misstag..
Jaja..
Ni märker kanske att jag är sjukt rastlös, har inget speciellt att
skriva om eller nått.
Har precis läst igenom typ 18 inlägg i Maddes blogg. Insåg att jag
hade missat en hel del på ett par veckor.
De väckte många frågor.
Tex de här med ålderskrisen..
Jag är ju 23 år gammal, snart 24..
Jag är inte heller där jag trodde att jag skulle va när jag va i denna
åldern. Jag trodde att jag va förlovad, och skulle börja planera bröllop.
För att sedan ploppa ut två ungar, och skaffa villa, vovve, o volvo.
Men jag är inte i närheten alls.
Jag har precis skaffat min egna hyreslägenhet.
Har fått fast jobb.
Och har pojkvän sen tre månader tillbaka.
Jag är så långt i från vad jag trodde när jag va 14.
Om saker och ting fortsätter framskrida i denna takten, lär jag
ha kommit i klimakteriet och inte kunna få barn när jag är redo.
Nä, jag känner att nått drastiskt borde hända.
Varför kan man inte bara "veta" att denna människan är hundra procent
rätt för mig? Varför kan man inte ha facit i hand för en gångsskull.
Då hade allting varit mycket lättare. Då hade man kunnat hoppa över vissa
grejer, och bara gå rakt framåt hela tiden. Saker och ting hade inte behövt
ta sån tid, som att lära känna varandra helt.
För man hade ändå vetat att de är såhär de ska va, och alltid kommer att
vara. Ta min ene moster tex, hon va 18 när hon träffa Giorgos. Han flyttade
till sverige när han va 19. Dom gifte sig när hon va 23!!!! 23!!!
I dag har dom två helt underbara barn, som är 8 och 3.
Hon är 33 i dag.
Varför kan inte mitt liv vara så? Bara gå på räls? Ja, jag fattar att dom
också har haft motgångar.. Men dom har löst allt alltid.

Samtidigt som jag vill ha mitt liv så, som jag precis beskrev så känner
jag ändå att jag inte har levt färdigt i heller. Jag vill ut på helgerna och
dricka o festa loss. Jag har fortfarande inte kommit i från de stadiet.
I bland känner man sig som en 14 åring. Jag borde väl va vuxnare och
äldre i sinnet, men jag är inte de. Kommer de komma senare eller? Tänk
om jag känner såhär alltid..Då kommer dom 3 V:na aldrig att hända för min del.

Nä, nu får jag sluta. Ni orkar väl ändå inte läsa allt.
Ciao