Jag känner mig sjukt instabil..
Har ingen aning om varför, eller jo kanske lite.
Men de lär jag inte berätta för er.
Jag känner mig sjukt lycklig, med allt.
Lycklig angående mitt jobb, Kenneth och hunden.
Samtidigt känner jag mig väldigt nere..
Känns precis som att jag är super ledsen..
Har gjort det nu ett par dagar, och jag tror inte det
hänger ihop med att Kenneth jobbar kväll..
Utan jag har verkligen ingen aning om vad som
försigår i mitt huvud..
Böla hela natten i går, utan anledning...
Hur normalt är det egentligen? Att känna
att allting går hur bra som helst, och att man inte kan
klaga på nånting, men samtidigt va fruktansvärt ledsen..?
Får inte riktigt ihop det...Tror inte ni får det i heller iof..
Men ville ändå skriva av mig lite..

Tror iof att det har att göra med att jag är så pass lycklig
som jag är.. Då börjar man (jag) fundera på när det kommer
skita sig? När ska jag vara beredd på att allt går sönder?
Det har alltid gjort det annars ju..Varför skulle det bli
annorlunda denna gången? Allting går ju i kras nån gång.
Oftast när jag är som lyckligast och svävar på moln.
Återigen blir man ledsen och ens värld rasar samman..
Hur ska man orka resa sig igen..? Jag vet inte om jag
hade orkat resa mig, någonsin igen.. Om detta skulle rasa
samman..Inte efter allt jag har varit med om, speciellt med André
och Johan.

Jag är rätt säker att jag inte hade blivit okey igen..

Till nått annat...Innan ni deppar ihop lika mycket som
pessimistiska Vicke.
Sjukt skönt att det är fredag, slippa jobb och allt.
Bara ligga och slöa..
Ligga och tänka bara, och bara fokusera på sig själv.
Kanske får rett ut några grejer i huvudet, kan ju alltid hoppas.
I kväll åker jag hem till mamma och pappa och tillbringar
kvällen där, Kenneth jobbar ju natt i dag igen..
Pallar inte sitta ensam en fredag, så de får bli lite filmer, vin
och godis + tjejsnack med mamma.

Hoppas ni känner er bättre än vad jag gör och har en bättre
fredag än vad jag har.