Nu är jag så trött på läget hemma, så jag vill verkligen flytta.
Det är såå störigt..
För jag har ju själva lägenheten, men kan inte flytta in i den.
Där är fullt med grejer än så länge, och jag får inte lov att slänga nått..
Jag har bett om hjälp åtskilliga ggr av mina föräldrar, att dom kan se över vad
där finns och bestämma sig för vad som ska kastas och vad som ska
behållas!
Men ingen har tiden eller orken.
Ingen orkar ta itu med kontraktet, eller nått.
(Fastighetsägaren klyddar rätt mycket)...
Jag får inte själv ta kontakt med honom, för pappa.....

Vilket innebär att de ända jag kan göra, är att sitta på röven och må psykiskt dåligt.
Jag hatar när man inte kan ändra läget själv, utan att de hänger på andra människor.
Man kan ju bara stå och se på!!
När jag kommer hem från jobbet, och kommer innanför dörren så vill jag bara gå o lägga mig.
Jag vill bara försvinna.
Vakna upp dagen efter, och vara nånannanstans.

De är inte de att mina föräldrar är pain in the as eller nått..(Dom kan vara de....)..
Men jag är 23 år gammal, jag vill inte bo hemma.
Jag vill ha mitt eget liv.
Jag jobbar med morsan, sen kommer man hem med morsan.
Man är dygnet runt med varandra, de tär på en.
Man kan inte va 3 stycken vuxna hemma...

De känns precis som att jag är 23 år gammal, men behandlas som
om jag vore 6 år gammal, i vissa sammanhang.
Sen i andra sammahang är det precis som att jag borde förstå bättre än en
23 åring. Man har liksom inget perspektiv på något.

Ja, usch..Jag vill verkligen flytta...